090515
ååh jobbig dag! jocke jobbar ju me sin pappa på tyresö. och jag saknar honom! :( de va fan lääänge sen ja kände såhär för nån. alltså, jaa jag har väl haft mina "grabbar" ja skrivit om i bloggen, men när ja träffa jocke första gången för nån månad sen, lite mer.. a då sare bara "klick".. typ. andra gången vi sågs tog de kanske 25 min, sen sa han "ge mej en puss." haha. då sa tobban "åh. ni med adhd. e ni tillsammans nu eller? ni har ju en förmåga och leva allt lite snabbare än oss dödliga" (halv ironi, halvt allvar..) vi bara skrattade och sa "jaa, klart vi e" och a sen dess så.. är de väl typ "vi".. eller va man nu ska säga. varje gång vi ses äre ju inte liksom bara "hej" utan vi kramas o pussas o håller varann i handen när vi e ute o går o grejer. o nu e ja ju presenterad för hela hans familj o hans pappa sa "du ska känna dig hedrad. inte många som han tar me hem inte." o då har de bara vart två tjejer innan han presenterat. haha! och han är ändå 27. så a, de gör ja ju såklart. han e så fin. så omtänksam. han har sån respekt. visst, han har ju ett jävla humör som inte är av den här världen, de bevisar ju bara hans två blåtiror o sår vid tinningen han så fint mötte mej me igår haha, störda jävel. men allt han gjort är av en anledning, och nu går han mot bättre tider. och det gör mig så glad när han står och håller om mig och säger; "jag är så glad att du är här. du ger mig lycka. jag är trygg med dig. och du ska ha cred och total uppskattning för att du kan hantera mej när ja får mina utbrott.. inga många som klarar de o de vetu också.." så a. de känns bara skitbra just nu. vi vet på någe sätt vart vi har varann trots att vi inte snackar hela tiden, vi smsar inte heller. vi rings nån gång om dagen o ses när vi känner fört. allt har sin tid. de är lite mycke som händer nu inom dom närmsta veckorna så de e bara ha överseende me hans humör o hans vilja att dra sig undan ibland. de går över, de löser sig. och allt kommer bli bra i slutändan, underbara du! tålamod. tid. enda vi behöver!
"Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you
I wonder how we can survive
This romance
But in the end if I'm with you
I'll take the chance.."
när den låten spelades inatt på radion och jag låg i hans famn, alltså de går inte beskriva. vi sa inte ett ljud. vi bara låg där, tittade varandra i ögonen och förstod. båda visste vad texten ville säga. för oss har den en mening nu. och det är den jag kommer gråta floder till, om det inte går som vi vill snart. fan, men snart vet vi. och vi klarar det ändå. men dom känslorna som fanns i de rummet just då, de va nästan så man kunde ta på det. så jävla starkt. tårögda.
helt jävla underbar natt. friday i'm in love!
som sagt, blåtirorna syns väl lite. men han e så fin, min tvättbjörn!! 
uppifrån vägen ner mot deras hus 
jocke uppe på båten fast de syns inge bra men lite.. ;d
