090621
"För ännu doftar kärlek
och hoppet blir till tro
Ännu blåser vindar
som stillar sig till ro
Jag vill alltid ge dej tid
att ta emot min längtan
Och jag hoppas du tar vid
när min tro är svag"
den låten spelades på lugna favoriter som jag alltid plågar mig själv med när jag sitter i bilen. och några tårar föll från min kind. det är så jävla jobbigt, så jävla frustrerande så ibland vet jag inte hur jag ska orka stå ut tills jag vet hur han mår eller vad som händer. men sen slår det mig hur fin han är, hur omtänksam han är, och hur mycket jag tycker om honom. och då är det värt all smärta igen.
nu har det snart gått en vecka sen vi sågs sist, en vecka utan hans röst, utan hans närhet, utan hans kyssar och utan hans kärlek. men den finns där, vi vet det. älskling, jag finns kvar. no matter what!
idag har jag iallafall varit i tumba med massa folk, spelat kubb och umgåtts. trevligt de. skönt att försöka tänka på något annat i några minuter för mer än så brukar de inte bli, han finns ju alltid i mina tankar liksom. nu är jag hemma iafl och har tagit atarax så nu kan jag sova gooott igen. skriver mer imorn..
saknar dig, älskar dig och tänker på dig!
