090618
"Hold on, everything will be alright
Hold on, just take your time
Hold on and together we will find
All the answers, all we need is time now"
ibland undrar jag hur jävla trångsynt jag är egentligen? hur jag ens kan tänka på en sån simpel grej som att han står som "singel" på facebook nu. hur har jag, som tessan sa - inte kunnat tänka utanför min lilla bubbla? det är ju något som hänt, eller händer. och han försöker skydda mig. hur fan kunde jag inte se det genom sms'et jag fick? hur kunde jag ens tänka tanken att det handlar om känslor mellan oss, när det kan vara nånting så mycket värre? hur mår han, är han okej? nu har min frustration över en jävla facebook status gått över till oro, sjuk oro! jag hoppas av hela mitt hjärta att han mår bra, och att han snart hör av sig igen som han sa. hur korkad får man bli egentligen, blir nästan irriterad på mig själv när jag inte fattat allvaret i hans sms egentligen. och jag borde fattat bättre me tanke på den sista tiden, herregud alltså, ibland tar det lite för lång tid innan jag kopplar däruppe. tur att andra tänker åt mig då och får mig att inse allvaret och bortse från en löjlig status på facebook, för det har ingenting med det att göra och det fattar jag ju egentligen själv, behövde bara hjälp att "komma på" det.
nu har jag varit hos min kusin hela kvällen, kollat film och snackat. ska snart ta en lugnande tablett och sen försöka sova, och imorn ska jag ringa läkarn för att försöka få ut någe ångestdämpande eller ny lugnande. för jag kan inte sova ordentligt med den här oron i kroppen. när jag mötte tessan igår sa hon att jag inte såg ut som vanligt, min blick va tom, jag såg sliten ut, och leendet är långt bort.. det som är närmst är tårarna som bränner bakom ögonen. huvudet är en enda röra med tankar och oro och jag har blivit avtrubbad från allt runtom, rycker mest på axlarna åt allt och tar "inget" allvarligt. har ingen koll på dagar och tid och allt är mest en enda röra.
jag kommer finnas kvar. glöm aldrig det.
hjärtat, jag vet att vi inte kan höras av på något sätt nu, inge samtal, inga sms.. ingenting. men du finns i mitt hjärta, i mina tankar och i mina drömmar. jag hoppas vi snart ligger tätt ihop igen, hud mot hud och att våra hjärtan slår som ett.
"I wish you were with me tonight
Right here in my arms
It's hard to put my mind to rest
Not knowing where you are"
men jag hoppas du mår bra, och att det inte är alldeles för allvarligt. ibland är jag så rädd att jag skakar, inget får hända dig!
lovelovelove!
Hold on, just take your time
Hold on and together we will find
All the answers, all we need is time now"
ibland undrar jag hur jävla trångsynt jag är egentligen? hur jag ens kan tänka på en sån simpel grej som att han står som "singel" på facebook nu. hur har jag, som tessan sa - inte kunnat tänka utanför min lilla bubbla? det är ju något som hänt, eller händer. och han försöker skydda mig. hur fan kunde jag inte se det genom sms'et jag fick? hur kunde jag ens tänka tanken att det handlar om känslor mellan oss, när det kan vara nånting så mycket värre? hur mår han, är han okej? nu har min frustration över en jävla facebook status gått över till oro, sjuk oro! jag hoppas av hela mitt hjärta att han mår bra, och att han snart hör av sig igen som han sa. hur korkad får man bli egentligen, blir nästan irriterad på mig själv när jag inte fattat allvaret i hans sms egentligen. och jag borde fattat bättre me tanke på den sista tiden, herregud alltså, ibland tar det lite för lång tid innan jag kopplar däruppe. tur att andra tänker åt mig då och får mig att inse allvaret och bortse från en löjlig status på facebook, för det har ingenting med det att göra och det fattar jag ju egentligen själv, behövde bara hjälp att "komma på" det.
nu har jag varit hos min kusin hela kvällen, kollat film och snackat. ska snart ta en lugnande tablett och sen försöka sova, och imorn ska jag ringa läkarn för att försöka få ut någe ångestdämpande eller ny lugnande. för jag kan inte sova ordentligt med den här oron i kroppen. när jag mötte tessan igår sa hon att jag inte såg ut som vanligt, min blick va tom, jag såg sliten ut, och leendet är långt bort.. det som är närmst är tårarna som bränner bakom ögonen. huvudet är en enda röra med tankar och oro och jag har blivit avtrubbad från allt runtom, rycker mest på axlarna åt allt och tar "inget" allvarligt. har ingen koll på dagar och tid och allt är mest en enda röra.
jag kommer finnas kvar. glöm aldrig det.
hjärtat, jag vet att vi inte kan höras av på något sätt nu, inge samtal, inga sms.. ingenting. men du finns i mitt hjärta, i mina tankar och i mina drömmar. jag hoppas vi snart ligger tätt ihop igen, hud mot hud och att våra hjärtan slår som ett.
"I wish you were with me tonight
Right here in my arms
It's hard to put my mind to rest
Not knowing where you are"
men jag hoppas du mår bra, och att det inte är alldeles för allvarligt. ibland är jag så rädd att jag skakar, inget får hända dig!
lovelovelove!
Kommentarer
Postat av: hanna
det här klarar ni, ni kommer att rida ur stormen tillsammans <3
Trackback
