090618
när kalla nätter plågar mig om hur det var.
torsdag idag. jag sov nog bara runt fyra timmar inatt, min kusin försökte skaka liv i mig vid åtta imorse för vi skulle på nio färjan till ekerö, ja hade ju lite ärenden o han skulle jobba. de tog honom 43 minuter att väcka mig. snacka om trött på morronen! men tillslut så.. då blev de bara att dra på sig kläderna och hoppa in i bilen. den numer klassiska morgonciggen gör tillochmed ont att ta, för det påminner om när vi vaknade tätt ihop, pussade på varann och gick ut och tog en tillsammans.. sen en puss igen och sen vare frukost. konstiga saker man relaterar till egentligen, eller hur? väl på ekerö blev de iafl däckfirman för att fixa punkan på mitt däck, de va en spik som satt i högra fram, så dom fixade de på tio min, skönt. sen ut till verkstan för o kolla varför bilen låter så dovt, och de va ett hjullager som glappar så dom ska fixa de nästa vecka :)
när ja va klar med de runt halv tolv så åkte ja hem till ma & pa, dom är ju inte hemma i helgen men "morfar" är här och passar katter + hus. duschade och åt ananas med kesella till frulle, så gott. sen blev det läkarn igen, fick akutremiss till magnetröntgen av handen, sen vanlig remiss till ortoped igen som han ska skicka till alla sjukhus i stockholm så får vi se vilka som e snabbast :) och sen fick ja nytt recept på levaxin och blodprover togs för att kolla min sköldkörtel som de inte vart nån koll på sen 2007, katastrof. och sen även det bästa av allt.. atarax! det är för ångest, oro och så blir man dåsig som fan så lättare att sova. NO SHIT! jag tvärdäckade i bilen när emma va på systemet, sen somnade ja halv sju i soffan och vaknade halv elva.. den va helt underbar måste ja säga. jobbigt att bara gå runt me ständig oro i kroppen eftersom de är som de är just nu, och läkaren va så förstående, gammal psykiater också, bra de. han gav mig en kram när jag skulle gå och sa att jag skulle ta hand om mig, och han sa samma sak som tessan, och nu även emma sagt - min blick är tom, livlös. jag verkar avtrubbad och allmänt sliten.
ringde även lite viktiga samtal idag, beställde journaler från viking line ang handen, trygg hansa för att anmäla skadan, försäkringskassan ang min fortsatta sjukpenning från 25 juni då det är dag 90 och från dag 91 ska man omplaceras på jobbet om det går och i mitt fall går det inte så ingen förändring i sjukpenningen där. sen ska hon även handlägga mitt ärende angående aktivitetsersättning så jag ska få de också i augusti nångång, så det ser ganska ljust ut gällande allt de där iallafall, och det är skönt!
nu ska bara alla andra bitar komma på plats igen också så kanske jag blir människa igen.
jag saknar honom, hans leende, hans skratt, hans hand i min, att sova på hans bröstkorg, hans närhet, hans värme, jag saknar hela honom så det värker i kroppen. jag vill bara höra av honom igen men efter ett visst samtal idag kanske det är som jag tror, och då faller alla bitar runtom på plats. så då är det bara att vänta ut tiden och kämpa på, ta en dag i taget och försöka vara stark och leva under tiden. jag vill inte gå runt som ett skal längre för de är så jag ser ut, det finns liksom ingenting annat än saknad och oro efter honom därinne. men nu kanske tabletterna hjälper lite på vägen så ska jag försöka ta tag i annat runtom att fördriva tiden me sålänge.
torsdag idag. jag sov nog bara runt fyra timmar inatt, min kusin försökte skaka liv i mig vid åtta imorse för vi skulle på nio färjan till ekerö, ja hade ju lite ärenden o han skulle jobba. de tog honom 43 minuter att väcka mig. snacka om trött på morronen! men tillslut så.. då blev de bara att dra på sig kläderna och hoppa in i bilen. den numer klassiska morgonciggen gör tillochmed ont att ta, för det påminner om när vi vaknade tätt ihop, pussade på varann och gick ut och tog en tillsammans.. sen en puss igen och sen vare frukost. konstiga saker man relaterar till egentligen, eller hur? väl på ekerö blev de iafl däckfirman för att fixa punkan på mitt däck, de va en spik som satt i högra fram, så dom fixade de på tio min, skönt. sen ut till verkstan för o kolla varför bilen låter så dovt, och de va ett hjullager som glappar så dom ska fixa de nästa vecka :)
när ja va klar med de runt halv tolv så åkte ja hem till ma & pa, dom är ju inte hemma i helgen men "morfar" är här och passar katter + hus. duschade och åt ananas med kesella till frulle, så gott. sen blev det läkarn igen, fick akutremiss till magnetröntgen av handen, sen vanlig remiss till ortoped igen som han ska skicka till alla sjukhus i stockholm så får vi se vilka som e snabbast :) och sen fick ja nytt recept på levaxin och blodprover togs för att kolla min sköldkörtel som de inte vart nån koll på sen 2007, katastrof. och sen även det bästa av allt.. atarax! det är för ångest, oro och så blir man dåsig som fan så lättare att sova. NO SHIT! jag tvärdäckade i bilen när emma va på systemet, sen somnade ja halv sju i soffan och vaknade halv elva.. den va helt underbar måste ja säga. jobbigt att bara gå runt me ständig oro i kroppen eftersom de är som de är just nu, och läkaren va så förstående, gammal psykiater också, bra de. han gav mig en kram när jag skulle gå och sa att jag skulle ta hand om mig, och han sa samma sak som tessan, och nu även emma sagt - min blick är tom, livlös. jag verkar avtrubbad och allmänt sliten.
ringde även lite viktiga samtal idag, beställde journaler från viking line ang handen, trygg hansa för att anmäla skadan, försäkringskassan ang min fortsatta sjukpenning från 25 juni då det är dag 90 och från dag 91 ska man omplaceras på jobbet om det går och i mitt fall går det inte så ingen förändring i sjukpenningen där. sen ska hon även handlägga mitt ärende angående aktivitetsersättning så jag ska få de också i augusti nångång, så det ser ganska ljust ut gällande allt de där iallafall, och det är skönt!
nu ska bara alla andra bitar komma på plats igen också så kanske jag blir människa igen.
jag saknar honom, hans leende, hans skratt, hans hand i min, att sova på hans bröstkorg, hans närhet, hans värme, jag saknar hela honom så det värker i kroppen. jag vill bara höra av honom igen men efter ett visst samtal idag kanske det är som jag tror, och då faller alla bitar runtom på plats. så då är det bara att vänta ut tiden och kämpa på, ta en dag i taget och försöka vara stark och leva under tiden. jag vill inte gå runt som ett skal längre för de är så jag ser ut, det finns liksom ingenting annat än saknad och oro efter honom därinne. men nu kanske tabletterna hjälper lite på vägen så ska jag försöka ta tag i annat runtom att fördriva tiden me sålänge.
Kommentarer
Postat av: hanna
jo en till på dig, men den är suddig som fan! och sen en bild på han snubben med lurvigt hår som satt bredvid dig :p det sjuka är ju att du ser ut att ha blått hår på båda bilderna, haha!
Trackback
